Överheten
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten
Jag var fyra år när jag såldes på auktion
Med ett så förnedrande förflutet
Ensam och rädd ett uselt fattighjon
Skulle hon ångra beslutet
Jag fick inte ge nattvard i min egen gård
Överheten skingrade hans gäster
Här är jag fri att idka själavård
Fri ifrån fogdar och präster
Aldrig mer står vi med mössan i hand
Trötta av herrarnas tal
Här växer träden till himmelens rand
Skulle vi ångra vårt val
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten
När min gubbe dog ja då for jag hemifrån
Med en slipsten över de sju haven
Den skulle bli en gåva till min son
Men han låg redan i graven
Om jag ångrar nån enda sak så är det den
Jag tror jag begriper vad han menar
Att inte jag for hit för längesen
Han har fått nog utav stenar
Aldrig mer står vi med mössan i hand
Trötta av herrarnas tal
Här växer träden till himmelens rand
Skulle vi ångra vårt val
Vi som alltid har hukat under låga tak
Tigande och sväljande förtreten
Nu har vi rest oss går med ryggen rak
Här är vi kvitt överheten