Mariavisa

Lägg filtenså mjukt över barnet
känn lugnet som smyger sig på
vi fick inget rum hos de andra
det fanns ingen plats för oss två.
Allt liv som blir till måste älskas
och älskas för att det är till
och ändå så svårt låta livet få rum,
få rum för att bli vad det vill.

Han kom som ett ljus från Guds himmel,
en ängel kom till mig med bud.
Och jag tog emot honom öppet,
och kallelsen kom ifrån Gud
mitt liv skulle vara en åker,
där liv väcks till liv ur sig själv
så lät jag mysteriet sakta ta form
i barnet jag födde ikväll.

Vi fann inget husrom du lille,
det fanns inga platser att se
till sist blev du lagd i en krubba
nu fyller du mörkret med fred.
Och värmen från husdjuren blandas
med doft av din nyfödda hud.
Så starkt och så nära ditt ansikte är
du evige, sårbare Gud.

Lägg sjalen så mjukt över barnet
känn lugnet som smyger sig på
de andra de har ju så bråttom
det fanns ingen plats för oss två
och liv som blir till måste älskas
och älskas för att det till
så enkelt det är låta livet få rum
få rum för att bli vad det vill.