Vid Ulla Winblads säng, sent om aftonen

Fram med basfiolen knäpp och skruva
Skjut skruven in
Pip och kuttra som en turturduva
För makan sin
Släng din peruk och bulta din hjässa
Bliv ej svartsjuk blödig och rädd
Lät mina ögon tårar pressa
Uppå Ulla Winblads bädd

Si den vita barmen hur han flämtar
Knäpp litet grand
Si hur hon sin myrtenkrona hämtar
Utav min hand
Si hennes ögon trotsa just döden
Med sin klarhet styrka och färg
Hör hennes sång om jungfrurs öden
Hör du hör du fader Berg

Si nu kött och blod i skönsta prydnad
Förklara sig
Mina känslor från förnuftets lydnad
Nu draga mig
Draga mig dit just dit där du ligger
Än får du ej lida utav
Nu skall du dö min nymf! Jag tigger
Kvickna åter i din grav