Känsloklubben

Det var i början utav våren, och jag var på fest med dig
Det var i början av dom åren, när du va ihop med mig

Du och jag, kändes bra
Det var vi två, och mina ögon var blå

Jag sa älskling världen är så banal. Varför ska man va så jävla normal?
Varför känns allting så lagom och trist, jag ska kalla mig för emotionist

Ovh det var du, du, du. Ovh det var jag, jag, jag. Det var vi, vi, vi
Det var då

Jag var full på sprit och fanta. Allt jag sa var genialt
Jag sa; Vi ska bilda känsloklubben och känna känslor maximalt

Du och jag, kändes bra
Det var vi två, och mina ögon var blå

Karlssons fönster krossa jag med en sten
Och du sprang som fan på skakande ben

Den starka känslan höll sig kvar en minut
Känsloklubbens första möte va slut

Och det var du, du, du. Det var jag, jag, jag. Det var vi, vi, vi
Det var dåå

Du och jag, kändes bra
Det var vi två, och mina ögon var blå

Tills du sa "vår kärlek känns trivial
Känslan mellan oss är omaximal

Jag har fattat klubbens sista beslut
Känsloklubbens sista möte är slut."

Och det var du, du, du. Det var jag, jag, jag. Det var vi, vi, vi
Det var då