Svarta Ankan
I nattens nordanvind
Ett stål ett skri ett töckens lugn
Sprider sig fjärran kring
Ah ah ah
Mossa tung och röd
En spegelbild i dolkens egg
Djupt i livets svalnande glöd
Ah ah ah
Skridande i mörkret fram
Vedergällning med dystra fjät
Hämndens drottning i jungfruhamn
Av oförrätt hon ej förlät
Höstens löv likt hennes tårar
Faller mjukt i skogens stillhet
Månen är det enda vittnet
Till svarta änkans värv
Bröllopsklänning nu trasor grå
Av tidens tand till en själs fördärv
Hjärtats baneman är offret
För svarta änkans värv
Genom strilande regn
Följet vandrar lågmält fram
Mot sorgens dignande hägn
Ah ah ah
Mot en kall svart jord
Sänks så kistan vördsamt ned
Under psalmens sista ord
Ah ah ah
Minnena tynar ej likt ett ärr de bestå
Att lindra svårmod kan jag ej mig förmå
Himmelen tröstar ej denna modstulna själ
Min djupa vånda blir mitt eget farväl
Mörkrets demoners gäckande kall
En bris av lättnad på nattens rand
Driven mot branten och plågornas all
Med kalla stålet uti min hand
Skridande i mörkret fram
Vedergällning med dystra fjät
Hämndens drottning i jungfruhamn
Av oförrätt hon ej förlät
Höstens löv likt hennes tårar
Faller mjukt i skogens stillhet
Månen är det enda vittnet
Till svarta änkans värv
Bröllopsklänning nu trasor grå
Av tidens tand till en själs fördärv
Hjärtats baneman är offret
För svarta änkans värv