Stavbärerska

Magiska kvinnor som vandrar vårt land
Med band bundet till nornorna
Dem siar om framtid och ser det som var
Ty må dem inte sjunga Galdrar
Valans spådom är deras sång
Om hur allt skall förgå och hur allt uppkom
Dem ser mitt öde och rår över det
Freja är deras gudinna
Hören mig alla
Heliga släkten
Större och smärre
Söner av Heimdall
Du vill ju Valfader
Att väl jag täljer
Forntida sägner
De första jag minnes
Jättar i urtid
Alstrade minns jag
Som mig fordom
Fostrat hava
Nio världar jag minns
Och vad som var i de nio
Måttgivande trädet
Under mullen djupt
Må deras vilja vara mot oss väl
Ett blot till Freja att dem en sejd skall sjunga
En sejdhäll för dem att sia på
Frusna tårar fälls nu när hon skall spå
Med deras magiska stav de vandrar från dörr till dörr
Alleman ser på dem med skräck och respekt
Med nornor dem har ingått en sekt
Skåda efter mantel
Blå och täckt med sten
Ett hår som är gömt
Under en hätta av kattskinn
Må dem skymtas vid en hövdings död
Denna gång som dödens ängel
I åldrarnas morgon
Då Ymer levde
Var ej sand, ej sjö
Ej svala vågor
Jorden fanns icke
Ej upptill himlen
Ett gapande svalg fanns
Men gräs fanns ingenstädes
Innan Burs söner lyfte
Landen i höjden
De som mångberömd
Midgård skapade
Solen strålade
Från söder på stenar
Och gröna örter
Grodde i marken
Må deras vilja vara mot oss väl
Ett blot till Freja att dem en sejd skall sjunga
En sejdhäll för dem att sia på
Frusna tårar fälls nu när hon skall spå
Heid hon hette
Var till husen hon kom
En väl siande vala
Hon signade stavar
Hon trollade var hon kunde
Trollade förryckthet
Alltid var hon älskad
Av onda kvinnor
Vi ber dig du ättling av nornorna
Att för vår framtid sia om det goda
Blot har offrats till gudarna
En sejd för oss du må sjunga
Vi ber dig du ättling av nornorna
Att för vår framtid sia om det goda
Blot har offrats till gudarna
En sejd för oss du må sjunga
Hören mig alla
Heliga släkten
Större och smärre
Söner av Heimdall
Du vill ju Valfader
Att väl jag täljer
Forntida sägner
De första jag minnes