Sjön

Sjön låg helt stilla
Ingen människa var vaken
Vi sköt ut båten
Det var brorsan och jag
Sen rodde han ut oss
Våra röster försvann
Dimman och lukten
Av fiskfjäll och tjära och dagg

Vi hade med oss
En termos av plast
Och en extra mugg
Utöver den som satt fast

Det var sen där vi två
När vi låg och badade ute på ön
Som brorsan sa
"Det är nåt med dig
Du ser faktiskt blek ut
Fast det är mitt i sommaren"
Och jag sa
"Men sluta glo på mig"

Vi for hemåt mot kvällen
Brorsan och jag
Vi sprang uppför slänten
Till stugan där vi var
På altanen stod mamma
Och pratade i telefon
När hon lagt på luren
Ropade ropade hon
"Kom hit ungar får ni höra vad det var
Äldstpojken Johnssons föll ihjäl sig idag
Inte ner för ett stup
Inte ner från en bro
Utan från vattentornets topp
Hade han slängt sig ut
Hade han slängt sig ut
Mamma sa
"Varför i all fridens dar"

Och pappa kollade upp
Från sin tidning och sa
"Av den där släkten
Blir det aldrig nåt bra"

Och mamma sa
"Hörrudu"
Och sen sa hon
"Vi ska käka nu"
Men jag jag sprang ner till båten igen
Och sköt ut den från land
Åran låg redan i min hand
När mamma ropade efter mig
Inte fanns det någonstans
Inte fanns det någonstans
Inte fanns det någonstans
Nån tröst för mig
Mitt hjärta i brand
Mitt hjärta i brand
Mina tårar i sjön
Mina tårar i
Mina tårar i sjön

Brorsan visslade
Till mig från stranden
Gjorde en rörelse
Längs munnen med handen
Alltså så där som
När ett blixtlås stängs
Och sen sådär som
Som när en
Nyckel slängs