Barn av ingenmansland

Rop från svunna salar väcker slumrad ro
Ord som saknat hjärtan gjuts till segertal
Druckna bundsförvanter svedjar drömmars lust
Vad som sken av grönska vek åt grånad träda hän

Döm av vår ensamhet när knutna nävar i lönndom ber
Är barnatro din spegelvärld? Döm av vår ensamhet

Hör till duvans mantra hon har spått vår rymd
Bortom söndrat högmod flyr vårt silkesskira hopp
Vad du tycktes ana var blott en blek chimär
Höljd i junidimmans barm rasar dårskapens tyrann

Spira du längtande kval. Mot rymder som slocknar allt mer
Spira du ändlösa hav. Mot randen av ingenmansland