Jag kysser din hvita hand
Hugo Alfvén, Ernest Thiel
Jag kysser din hvita hand
Din kind är kall och din panna är våt
Din blick en fråga röjer
Mitt bröst pressas samman av hämmad gråt
Där knä vid bädden jag böjer
Jag kysser ditt lena hår
Hör, vingslag susa. Jag känner den gäst
Han plär i dörren rycka;
Ty sorgen är när, då vi älska mest
Som då vi jorda vår lycka
Jag kysser din bleka mun
Mitt hjärta brister, jag seglar i kvav
På bottenlösa vatten...
Då klang där en ton över öde hav
Som klockas klämtning i natten