Bleka dödens minut

Ja du kommer till slut
Bleka Dödens minut
Då med granris min port blir prydd
Då min fönstergardin
Utav blommig satin
Blir på mitten ihopasydd
Då min hand har en ros i förvar
Om vars doft ingen aning jag har
Ja du kommer till slut
Bleka Dödens minut
Då jag står där så gömd och skydd

Stärkta veck överallt
Allting skiner så kallt
Kandelabern den hyrda bär
Sina ljus utan glans
Och den svartaste frans
Som fanns köpa den finnes här
Våta kinder sig skymma i flor
Såsom rosor i dimma jag tror
Stärkta veck överallt
Allting skiner så kallt
Där som Döden med lien är

Under klockornas vin
In den bära terrin
På en blåmanglad duk så ren
Solen blek bak gardin
Slår i glaskaraffin
Ned en stråle med gullgult sken
Gamla frackar ses runt kring mitt stoft
Alla dunsta de malpappers doft
Under klockornas vin
In de bära terrin
En glacerad med blom och gren

Snart står kammaren kall
Med sin svartklädda pall
Tom och dragig och väldigt arm
Något bortrivet blad
Av en krans far åstad
För ett vinddrag från fönstrets karm
Ute höras de pulsa i snön
Under klockornas ängsliga dön
Snart står kammaren kall
Med sin svartklädda pall
Och en bårduk på stolens karm

Allt för mycket besvär
Jag så föga begär
Bättre varit att falla få
Som ett blad faller ner
Virvlar runt och beger
Sig till vila bland stoft och strå
Daggen faller och frosten gör vitt
Snart är bladet i smulor förspritt
Allt för mycket besvär
Jag så föga begär
Utav klockor och sånger då

Ja Men har du en ros
Kan du lägga den hos
Mig på kullen när dock du går
Vägen strax där förbi
Under fåglarnas skri
Medan sommarn den glada rår
Kan min ande med dimfingrar då
Vänligt vinka nog görer den så
Som en fjäril som vind
Vill jag röra din kind
Ibland kors och bland snäckor små