På Richelius tid

På Richelieus tid var en fallgrop som noll
Och en dolk liksom en leksak ser Frida
Och musketörens kappa bar blodbestänkt fåll
Som fladdrade kring glimmande slida
I cellen där stod munken och bakade sitt gift
Den fina sammetsmattan var vägen till en grift
En man som buga vackert och var mjuk och timid
Det var Djävulen på Richelieus tid

Och lyste jasmin under mångloben klar
Tycktes själva friden sträcka ut handen
Den friden mörka sorger i mantelen bar
Den tystna'n dolde rovet och branden
Nu börja blommor regna Se bak jasminens topp
En jesuit sig smyger på trädgårdsstegen opp
Om månen i en dolk begynner blixtra därvid
Det är ingenting för Richelieus tid

Baronen han blänker och bugar sig grant
Framför Richelieu som gnider sin haka
"Berätta herr baron Är det sant är det sant"
Han stirrar i kami'n som hörs spraka
Och rör liksom i tankar en knapp i sin tapet
Baronen sjönk i golvet Varthän Åh ingen vet
"Vart tog baronen vägen" väste Richelieu blid
Och smög in uti salongernas frid

En röd bigarrå ibland lövverket sken
Med sin imma fin och frostig på kinden
Och späd grevinna bröt den från darrande gren
Fast bladen viska varning i vinden
På gröna trädgårdsbänken där bleknade hon av
Snart klämtar klosterklockande i sorg vid hennes grav
Den röda bigarråen djupt i trädgårdens frid
Den var Döden uppå Richelieus tid

Han ropade korpen som flaxar på stig
Att de dolda ränker strax rapportera
Han värvade en våg för att lyssna åt sig
Han manade ett träd "spionera"
Han Kärlek hade städslat som tjänare och sagt
"Hav dolken i beredskap stå troget på din vakt"
Och Kärleken den bugade så mjuk och timid
Och blev Djävulen på Richelieus tid