Sjøsala Vals

Rönnerdahl han skuttar med ett
skratt ur sin säng.
Solen står på Orrberget.
Sunnanvind brusar.
Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng.
-Hör min vackra visa, korn, sjung
min refräng!

Tärnan har fått ungar
och dyker i sin vik,
ur alla grøna dungar
hörs finkarnas musik,
och se, så många blommor
som redan slagit ut på ängen!
Gulliva,
mandel blom,
kattfot
och blå viol.

Ronnerdahl han virvlar sina lurviga ben
Under vita skjortan som viftar kring vadorna
Lycklig som en lärka uti majsolens sken,
sjunger han för ekorrn, som gungar på gren!
Kurre, kurre, kurre! Nu dansar Rönnerdahl!
Kokô! Och göken ropar uti hans gröna dal
och se, så många blommor som redan
slagt ut på ängen!
Gulliva,
mandelblom,
kattfot
och blå viol.

Rönnerdahl han binder utav
blommor en krans,
binder den kring håret, det gråa och rufsiga,
valsar in i stugan och har lutan till hands,
väcker frun och bamen med drill och kadans.
- Titta! ropar ungarna, Pappa ar en brud
med blomsterkrans i håret och nattskjorta till skrud!
Och se, så många blommor som
redan slagit ut på ängen!
Gulliva,
mandel blom,
kattfot
och blå viol.

Rönnerdahl ar gammal, men valsar andå!
Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner.
Sällan han får rasta - han får slita for två.
Hur han klarar skivan, kan ingen forstå-
ingen, utom tärnan i viken (hon som dök)
och eckorren och finken och vårens första gök
och blommoma, de blommor som
redan slagit ut på ängen.
Gulliva,
mandelblom,
kattfot
och blå viol.