Vildandens klagan

Till nordliga landet vi foro om våren
Att häcka i säven som förut om våren
Vi byggde vårt bo uti kärlek och tro

En afton vi summo så sakta i säven
En båt syns i fjärran och framme i stäven
En jägare stod och han sökte vårt blod
Och strax på minuten
Det blixtrar och knallar min make är skjuten
Hans ångestrop skallar jag manade då
Till flykt mina små

De kära som flydde jag ej kunde följa
Min sargade vinge jag ej kunde dölja
I djupet jag dök ifrån blixtar och rök

För människor akta av detta jag lärde
I vass skydd så sakta jag drar nu min färde
Till obebodd ö uti vilande sjö
Till obebodd ö uti vilande sjö