vinternattskväde

Vindar dansar kring mina fötter
lyfter små slöjor av kristall
mina tunga andetag väser
ur min kalla strupe...

Stjärnor, som spridda för en vind
fyller natthimlens mörka hav
fäller sina silverne tårar
över dunkla skuggors mark...

Ugglans ensamma rop
ekar ut i skogens salar
faller lätt som snö
dör ut i vemodig klagan...

Stjärnor, som spridda för en vind
fyller natthimlens mörka hav
fäller sina silverne tårar
över dunkla skuggors mark

Horn ljuder i fjärran
till hovslagens dån
Allfaderns mäktiga här
tronar över himlen...

Min stämma bryter natten
och vintervärldens tystnad
jag ropar de äldstes namn
hör och lyss till mitt kall