Munspelsdåren

fullmånen stör sömnen
ligger vaken och stirrar på den
i ljuset syns luften
som rök när jag andas ut den
upp, upp, upp, upp, upp, upp, upp

kom ta mig högre än husen
högre än månen, högre än solen
och munspelsdåren

kölden biter tjocka kinder
det är kallt och stilla i alla fönster
kölden vässar mina sinnen
rädd för mörker, våld och minnen
ingenting försvinner, allt finns kvar
vad ska jag ta för att glömma allt, va ?
va? va ? VA?

kom ta mig högre än husen
högre än månen, högre än solen
och munspelsdåren

en gång kom nån in för nära
vi var unga, dumma och för kära
aldrig mer ska nån få se
aldrig mer, aldrig mer, aldrig nånsin mer

allt jag ser är vida vitt
bländas av den snö som fallit
vi föll hårt, hårdare
ändå tänker jag på dig då och då
snärjer jag in mig och undrar
att kanske ändå om vi försökte
men sen kommer den, verkligheten
påminner en och rycker tillbaks en.

Högre än månen, högre än munspelsdåren
högre än månen, högre än husen
högre än husen, högre än månen
högre än solen och munspelsdåren

högre än husen
högre än månen, högre än solen
och munspelsdåren.