Ungmön på Käringön

Jag är en gammal fiskargubbe sitter och lappar nät
Jag har sån reumatism i ryggen och ont i ena knät
Nu är jag både trött och tung och blicken min är slö
Men jag har också varit ung och trotsat storm och sjö

Den allra vackraste lilla ungmön
Som nånsin funnits på Kärringön
Ja hon blev min hon och hon var blåögd
Och hon var fager ja nästan skön

Vi pojkar voro så vilda då
För se alla ville vi henne få
Vi slogs och gräto vi sjöng och träto
Men jag fick njuta kärlekens lön
För när vi legat till havs och fiskat
En fjorton dar i ett enda sträck
Och styrde hemåt när vinden friskat
Med fisken packad inunder däck

Och lördagsmånen så stilla sken
Som den bara kan uti Bohuslän
Då var det kärlek då var det dans
Och då var hon min ja jag tror väl det

Jag haft en egen stilig koster
Som jag kontant betalt
Nog slog det slint ibland med torsken
Men aldrig var det knalt
En tid så var det ungar sju
Som fanns i stugan vår
Den äldsta han är 50 nu
Ja tänk vad åren går

Den allra fulaste gamla kärring
Som nånsin funnits på Kärringön
Ja hon är min hon men hon är blåögd
Och tänk jag tycker att hon är skön

För när man levat ett liv ihop
Och är sammanbunden med sjömansknop
Och man har grälat och man har trälat
Då är det skönt med kärlekens lön
Nu håller hon bara på och stickar
Åt minsta barnbarnet i Kungälv
Och hon åt blommorna sina nickar
Och går och pratar mest för sej själv

Men varje lördag vid kaffetår'n
Vill hon gärna tala om just den vår'n
Då det var kärlek då det var dans
Och då hon var min ja jag tror väl det