Marguerites 40-årskalas

Det va ett jävla liv
Och vart ska alla gå
Det e sent men du kan väl stanna kvar ändå
Men där gick hon med han
Och lämna kvar sin man
Sista paret ut rädde sig den som kan

Nu fyller alla fyrtio och det e nåt slags kalas
Med Rioja vin och Ebba Grön och Kosta Boda glas
För dom flesta blir det ännu en sån där småtrevlig kväll
Men Jan Banan e sist och trist och solokvist och helt irrationell

Marguerite hon går och städar och släcker alla ljus
Som brunnit ner till sjöar över duken runnit ut
Och fimpar seglar sorgset i glömda glas på förstubron
Där man pratat om att sluta röka och försöka bli en ny person

På förstubron var det kallt
Sen rökte folk överallt
Kan man få flippa ut nån gång i alla fall
Det blev små övertramp
Man vill ju ha likadant
Som 78 när man hade det så ball

Ja man kan se rätt mycket om man sitter i ett hörn
Och Jan Banan e allas vän men ändå utanför
Det e väl tryggt att vara två när medelåldern knackar på
Och nu har alla gått och kort och gott sagt Finns bara Jan att välja på

Ja Jan Banan försöker vara charmig på sin stol
Som en försäljare av restlager från rean i fjol
Men störst av allt e kärleken och Marguerite hon knäpper opp
En gammal raggare och en fyrtiotaggare lägger sig ner när sol går opp