På Arendorffs tid

På Arendorffs tid
Då var himmelen vid
Då var stjärnorna nära att se
Det var glädje och skratt
Blev man haffad en natt
Var de' ingenting särskilt me' de'
Det var uppåt det kan jag förkunna
Fast man bodde ibland i en tunna
Och man frös och man svalt
Men man klarade allt
De' var ingenting särskilt me' de'
Nu är tillvaron hård
Så på gata som gård
Så på krog som på pilsnerkafé
Man får sitta så tyst
Som ett trä och en byst
Kan ni se något särskilt i de'
Nej på Arendorffs tid fick man andas
Och med grevar och friherrar blandas
Var man dum i sin trut
Ja så åkte man ut
De' var ingenting särskilt me' de'
Det var lustiga år
Men med slätkammat hår
Nivelleringen gjorde entré
Och så blev det så här
Vi är lika som bär
Kan ni se något särskilt i de'
Folk betalar sin skatt och är snälla
Fastän inte ett skvatt originella
Nu är tillvaron platt
Som en nedsutten hatt
Ja' ser ingenting särskilt i de'
Ja man lever och tär
På den kropp som man bär
Och så ligger man där ett-tu-tre
Och så fraktas man bort
I en billig transport
De' är ingenting särskilt me' de'
Om en fågel en drill ville drilla
Vid ens färd var det inte så illa
Men om prästen är skral
Och drar in på sitt tal
Är de' ingenting särskilt me' de'