Lit de parade

Du var alltid fullast på krogarna
Du skolka från livet natt efter natt
Du vakna upp och längta ut till skogarna
Och ditt drömda hus där
Och din abessinierkatt
Med pengar på fickan var du oslagbar
Du dansa tills du föll omkul
Tills inget fanns kvar
Du var alltid fullast på krogarna
Och aldrig så ensam som när morgonen kom

Du sjöng om passioner och lömska demoner
Vem ville du skrämma natt efter natt
Du gick till din älskling med blå anemoner
Du visste aldrig hur du skulle ta hennes skatt
För dej fanns aldrig nåt mellanting
Dina läppar lika spända som din vigselring
Du levde av dikt och dog av demoner
Och dränkte din oro i drömmar och rom

Med en flicka i knät och ett glas i din hand
Bland skvaller och sånger och kyssar och smek
Var det värme och glädje i ditt längtande land
Ditt handslag var fast
Din blick vilsen och blek
Stan är så vacker men också tyst och fjär
Du lärde dig nog aldrig att leva här
Med en flicka i knät och ett glas i din hand
Slapp du se nõr din svartklädde tjänare kom

Vanilj och kanel och en rosenkrans
Ska du ha när du nu sagt farväl och adjö
Du begärde allt
Du brann hett och fort
Jag hoppas din ande hittar till Paradisets ö
Det finns ingen sorg eller smärta kvar
Bara en tanke då och då på flydda dar
Vanilj och kanel och en nyponroskrans
Och rymden som fylls av kvinnornas sång