Odyssevs Park Avenue
Jag stod där och tänkte på
Schopenhauer Och Chuck Berry
Sandy Denny när Alexandra Rapaport
Kom gående genom lobbyn på
Park Avenue Hotel
Hon var minst lika vacker i verkligheten
Jag tog hissen upp till 10: an
Jag ville bjuda henne på middag
Efter showen i hallen
Samma kväll
Hon hade redan åkt
Så jag gick ut och drev på stan
Ge nån natten som en skugga och jag
Jag tänkte på den där dan
Då vi möttes där i den salta luften
Och mitt kranium blev till en arena
Och Achtung baby fick mina ögon att
Börja lysa
Som två psykedeliska tromber och
John Huston sa
If you want it kid go and get it
Förklara inte klaga inte skvallra inte
På Goetheplatsen började jag frysa
Jag gick in på ett café där
De spelade Cohen
Någta flickor satt och rökte nåt i ett hörn
Röken ringlade åt mitt håll som en albino boa smög sig en slinga in i min näsa
På caféets golv
Växte en världskarta fram
Och jag klev ner i den
Det var hälsosamt men hårt
På en kanadensisk gård
Brann en lönn i gult och rött
Och bonden kom gående över gårdsplanen
Med en högaffel i hand
Han sa om du inte vet vart du är på väg
Så kommer varje väg
Att ta dig ingenstans
Du är en mogen man
Du måste öppna dörrar
Befria visionerna
Ta nya vägar
Så nytt hopp in i det som dött
Ridån går ner och allting skingras för vinden
När det tager slut så tager det verkligen slut
Det enda liv jag känner till snart
Är vägarna scenerna
Logerna hotellen
En man i ett hörn satt
Med en hink över huvudet
Han sjöng en sjömansvals för full hals
Född lycklig en söndag
Försvunnen på haven
Senast siktad i
Agadez av alla ställen
Jag har släckt ut tagit bort
Jag har rensat i romantiken
Jag ville se hur rått och naket det kunde bli
Jag säger halleluja
Halleluja
Nu är jag lika skräckslagen som fri
Det är drama varje dag
Och publiken skriker Jogula
Mera blod i sanden
Sätt den där spiken i handen
Där sprack en kollektiv böld
Jag tog fram block och penna
Och försökte skriva en sång om sex
Systrar jag kände femte nio
En av dom spelade Move it
Hette Cleo
Hon sa
När du bli en man en dag så måste du
Öppna dörrar
Befri visionerna
Gå nya vägar
Föda nytt hopp in i det som dött
En av dom där flickorna flög bort till
En jukebox och Neil Young
Började sjunga
Change your mind
Jag såg en bred flod med pråmar som tåg
Och flera broar över
Ut mot en kust där
En stig löpte längs klipporna
En kvinna med fladdrande kjol stod däruppe
På krönet med flygande hår till knäna i
I grönskande klöver
En sån bild att bära med sig
Men efter femhundra mil är man
Som Lord Byron i en coach
På väg till Venedig
Mannen i hinken muttrade
Har du sett Family life av Ken Loach
Kärlek är en handling
Tillit är en förmåga
Önskar att jag hade nån att bevisa det för Innan jag gör min sista piruett
Och dör
Som en soldat som förblött
Kanske Dalai Lama
Eller flickan där
Eller Laetitia Casta
Som ramlar ut ur en lexikon
Som en befriare från Babylon
Hon säger om du är en man
Så måste du
Öppna dörrar
Befria visionerna
Gå nya vägar
Så nytt hopp in i det som dött
Den där svarta killen i lackbyxor
Kommer över till mitt bord
Med en iranier
Dom slår sig ner
Den svarte killen säger
Allt du behöver frukta Är isolationen
En målare kommer in
Och skjuter sig själv i hjärtat
Han sjunker ner över jukeboxen
Som en bläckfisk
Ingen bryr sig han får noll poäng
För den chablondemonstrationen
En Kvinna i rött börjar läsa
Becketts Ekos ben
Det är bara misslyckandet
Som kan betyda nånting här
Mannen i hinken skrek
Alla hjältar måste dö en dag
Det kan vara här just nu
Eller lite senare där
Adrenalinvargarna sitter och tjuter
På ett räls av guld
Och månen är full
Hela världen går omkull
Golvet bliver svart och stjärnbestrött
Kvinnan i rött stiger rätt upp i mörkret och kommer fram och lägger
Handen på min arm
Hon säger
Dina problem är så banala
Kan du hjälpa mej att betala
Om du vill va min man ikväll
Så måste du öppna dörrar
Befria visionerna
Ta nya vägar
Ge nytt hopp in i det som dött
Fem benrangel dansar
På ett plåttak i månens sken
Skakar sina vita ben
Men därunder i sänglampans sken
Har benen fortfarande kött
Det är levande och varmt
Och skälvande ännu 10 trappor upp
Det kanske inte är kärlek
Men det är bättre än ingen kärlek alls
Hon viskar
Du vet den som fruktar kärleken
Fruktar livet
Och den som fruktar livet
Har redan så gott som dött
Jag vaknade upp med
Ett bröst i min hand
Men i samma politiskt korrekta land
Som klipper av våra vingar och
Skär ut våra tungor
Jag föll ner på knä bredvid sängen
Och knäppte händerna och bad
Gud den här resan har varit så lång
Fyll mitt hjärta med koltrastsång
Allt det här känns slitet och nött
Det måste finnas
Nånting att tro på här
Nånting att leva för
Ge mig en uppgift igen
Vad är det jag inte har fattat än
Hon vaknade upp och sa
Min vän du måste öppna dom där dörrarna nu
Befria visionerna
Ta nya vägar
Så nytt hopp in i det som dött