Obygdens pionjär

[Verse: Vintersorg]
Under rovfågelvingars rörliga siluetter
Där vid den magra, jordens åldriga mark
Urskogens ättling med, kunskap nu sjösätter
Sitt mödosamma livsverk, trött men viljestark

[Verse: David Nilsson]
Rest är timmerstuga och murad är stensätting
Under utbredd krona, över vidsträckt rot
Grät, svett och sveda är dagens värv och förrättning
Dunkelomhöljd av svarta skyars hot

[Chorus]
Obygdens pionjär
Danad av naturen
Obygdens pionjär
Av nybyggartanken buren
Obygdens pionjär
En egen stig att ströva
Obygdens pionjär
Med blott kroppens slitning att bedöva

[Verse: Vintersorg]
Då kvällsolsbranden berikar dagens ände
Hörs berguvens ton i en förtrolig röst
Idoghetens skördar har trängt bort malör och elände
Genom vinter, vår, sommar och höst

[Verse: David Nilsson]
Gården ligger skyddad mellan gläntornas sträckning
Här finns det tid för att leda tanken fri
Och söka bortglömda handlags återuppväckning
Med vetgirig blick och gammal empiri

[Chorus]
Obygdens pionjär
Danad av naturen
Obygdens pionjär
Av nybyggartanken buren
Obygdens pionjär
En egen stig att ströva
Obygdens pionjär
Med blott kroppens slitning att bedöva

Av det vatten som hämtats i bäcken
Lärd att känna källan
Vid uppodlad mark, ett synbart levnadstecken
Åvägabringande människa och omgivning emellan

[Verse: Vintersorg & David Nilsson]
Från grundvattentäkt byggs en ledningsränna
Drivkraften, i äventyrets och frihetens takt
Och befriar grödor mot svår tjälabränna
I vårregnets huld över kornåkerns bärighetsprakt

Obygdens pionjär
Obygdens pionjär

[Chorus]
Obygdens pionjär
Danad av naturen
Obygdens pionjär
Av nybyggartanken buren
Obygdens pionjär
En egen stig att ströva
Obygdens pionjär
Med blott kroppens slitning att bedöva