Sång Om Syrsor

Jag kan inte längre höra syrsor det är trist
Men det är en överkomlig brist
Syrsans sång är inte någon oersättlig sång men ändå jag minns en gång
Det var då det var en vår jag var knappa 17 år
Och han var förstås min unge Casanova
Han sa varmt och ömt
Vad Det har jag glömt
Men det var nånting han lova'
Evig kärlek ja jag tror att det var nå' sånt han svor
Jag var drakens fånge han var sagans prins
Liksom vaknad nyss utav prinsens kyss
Jag såg honom i ögonen och syrsor sjöng sin serenad
Jag minns att jag var glad men det är också nästan allt jag minns

En dag kan det hända det kan hända ganska snart
Tekniskt går ju allt med sådan fart
Att vi kurar hop oss i ett skrymsle på vår jord
Någon söker efter ord

Det var då det fanns en värld den var inte mycket värd
Men den var vårt hem och syrsor sjöng om kvällen
Vårar kom i grönt allt var ganska skönt
Åtminstone på vissa ställen
Nu har solen blivit skymd i Aniaras isblå rymd
Och vi tvivlar på att goda gudar finns
Men jag minns en gång syrsor sjöng sin sång
För den som hade öra till att höra
Kärlek tro och hopp ja nåt vi då fann opp
Men det är nästan allt jag minns