Den du en gång var

Jag har ärvt din förmåga att prata
din envishet och ditt skratt
Men din vilja att alltid hjälpa
värdesätter jag mest av allt.
Ja har också ärvt din stolthet
som du vet var din största svaghet
Inte sa vi alltid förlåt, men det fanns aldrig nåt som skilde oss åt

Jag kan inte förklara den saknad som jag bär
försöker bara leva i stunden som nu är
i skogarna vid sjön där anar jag din hand
du möter mej vid stranden när jag söker mej mot land
Det finns ej några frågor du gav mej alla svar
ingen kan ta i från mej bilden, av den du en gång var

Ibland var allt så enkelt
Ibland var allt så svårt
du bar på sår av livet
sånt kunde du ej rå på
Men du gick alltid bredvid mej
även de dagar när jag inte såg dej
Kanske möts vi i himlen en dag
vi hör i hop det vet både du och jag

Jag kan inte förklara den saknad som jag bär
försöker bara leva i stunden som nu är
I skogarna vid sjön där anar jag din hand
du möter mej vid stranden när jag söker mej mot land
Det finns ej några frågor du gav mej alla svar
ingen kan ta i från mej bilden, av den du en gång var

I skogarna vid sjön där anar jag din hand
du möter mej vid stranden när jag söker mej mot land
Det finns ej några frågor du gav mej alla svar
ingen kan ta i från mej bilden, av den du en gång var
Du finns i mitt hjärta så länge jag finns kvar.