Mannen vid havet

Vid en strand nere vid havet bor en gammal man
Till hans hus nere vid havet går min väg i bland
Och när han någon gång ser tillbaka på sitt liv
och minns ungdomens dar för en stund
då berättar han så att man glömmer tid och rum
och hans ögon får ljus ner det sker

Och han ser
Då en gång nere vid havet fann han kärleken
Då en gång nere vid havet det var längesen

För hon med en vind i från horisontens rand
hon var vacker som ingen han sett
I ett bländade ljus såg han hennes siluett
sen den dan fick hans blick aldrig se
något mer

För hon kom med en vind i från horisontens rand
Hon var vacker som ingen han sett
I ett bländade ljus såg han hennes siluett
Sen den dan fick hans blick aldrig se
något mer

Vid en strand nere vid havet bor en gammal man
och han går nere vid havet med sin käpp i hand
Men han vet, vem vet vad hans ögon ser