Bakvänd kikare
Lillpojken leker i trägårn där jag bor
Han kallar mej för morsan Fast jag är farsa till hans mor
Han namnger hela världen Världen är en vacker plats
Den gamla kojan med en trasig dörr
Är som det värsta palats
Om jag kryper ihop så får vi bägge plats
Och jag lär mej att bli morfar Jag försöker vara med
Jag gnuggar mej i ögonen För jag försöker se
Men det är som om en kikare Man vänder bak och fram
Har satts framför mina ögon Som om mitt liv levts av nån ann
Som o se sej själv i ett TV-program
På kvällen somnar pojken Och jag är på min altan
Och mörkret är så varmt o snällt Det är varmt som mitt på dan
Men jag röker på en cigarett som om den va den sista som jag har
Som om kommandoropen ekar Som om det bara var ett par minuter kvar
Och prästen höjer korset I hörnet står min kista tom
En Kaserngårds gråa gryning Och man läser upp min dom
Jag har andats ut av lättnad När flaskan slutligen har tömts
Så har jag kunnat somna Så har jag kunnat glömt
Och sömlöst har jag glidit in i svart och drömlös sömn
Och vaknat varje morgon Som när man faller i en dröm
Jag levde hela livet mitt Som om det va nån anns
Vänta på att nån tar över Som om jag fanns nån annanstans
En kikare som vändes Så att allt hamna långt bort
Jag sitter här och stirrar Fast jag egentligen har gått
Därinne sover grabben Det är nånting som han kan
Nånting som jag en gång har kunnat Nånting som någon gång försvann
Nånting jag sumpa när jag vandra vägen fram