Överallt och ingenstans
Skrän och ylande i ljudlig relation
Faunan rörs mellan fur och gran
Sorl från fjärran ljudkollision
Nu träffar örats membran
Blicken flyr då mot rymdens svarta snår
En dalande stjärna stänger ögonlocken
Och spinner bilder för ett inre ljusår
Där nebulosor iförs svepningsrocken
Överallt och ingenstans
En allestädes ordonnans
Ej skönjbar början med sluten krans
Överallt och ingenstans
Av planmässighetens väldiga kontur
Allt läggs till allt och bildar ett världsallt
Av solars explosiva eld, arkitektur
Som förenar Jupiters månar och havets salt
Glitterstänk sprids med Saturnus ringar
Runt en till synes statisk koloss
Lyser med ett irrsken som förgängligheten bevingar
Bildar vintergatans gyllene bloss